Jahapp så var de fredag igen då denna helg är barnen hemma med mig och T jobbar hela helgen får se hur mkt man ser hnm då......

Förra helgen var de lite kalas på lördagen jag hade jättekul, T hade mindre kul.....

Surhets marginalen på min man på söndags morgonen var tydligt märkbar, vilket gjorde min irritations nivå otroligt tydlig å såååå var diskutionerna igång vilket gjorde att jag haspla ur mig de jag INTE skulle haspla ur mig......

Nekningar el inget svar fick jag tillbaka....... Som vanligt efter lite diskutioner så lät vi det bero dels så var min baksmälla ett faktum så att bråka direkt jag slagit upp mina gröna var inte vad jag var sugen på....

Veckan förflöt bra måste jag säga, nästan chockad över hur go han var, tills ja igår kväll/natt då......

Jag vakna till på nattkvisten å tyckte vi kunde göra annat än att sova, sagt å gjort förförelsen var inte svår, skratt.....

Men då ja just då när de e sååååå nära precis såååå nära så står en liten tös vid sängkanten å frågar, mamma vad gör du.........

Jag dök ned i sängen, T såg väldigt som ja lite irriterad ut......

Böka på mig underkläder följde E tillbaka till sängen natta om henne å gick tillbaka till mitt......

Att de inte skulle bli mer åka av i sovrummet fatta jag ju men att han skulle ligga å tjura med ryggen mot mig hade jag inte räknat med......

Nästa lördag är det dax för fest igen då en gemensam kompis 30 års fest....... får se hur den kvällen går då.......

Men jag får väl ta det lugnare med dryckesskaperna......

På tal om barn så inser jag ju att min dotter minns nog inte så mkt som jag trott ang sin pappa......

Igår såg vi bolibompa, ser alltid de med barnen varje kväll.....

Kidsen kivades å E säger till mig; mamma, varför skaffa du å T A?

Vad då sa jag, ja men mamma hade de inte vart bättre att du bara hade mig å så var T med oss, varför var ni tvungen att skaffa min lillebror, vi får ju aldrig lugn å ro......

Sen fråga hon varför inte A hette som jag i efternamn el som T för T var ju A`s pappa, men lilla gumman du å A har ju samma pappa.....

Nej mamma för A kallar T för pappa då ni inte hör, jag gör oxå det, men bara när jag är hos dagmamman, för jag vill inte att farmor blir lessen eller att T blir arg på mig.......el att du blir de mamma.....

Stackars ungar,,,,,, tänk att dom ska  behöva vara rädda å ängsliga över en sån sak, hur har de kunnat gå så långt......

A vet ingen annan än T och vill barnen kalla hnm pappa å de e ok för han,  ja då ska väl ingen hindra dom, de e ju barn.......

Fick en massa att fundera nu på,,,,, hur kommer det sig att barn på 3 å 4 år har sånna funderingar och är rädd för att kalla någon dom vill för pappa......

Nu ska jag skutta in i duschen iaf och göra lite ärenden innan mina små huligan änglar ska hämtas, men först en cigg........

Imorse var de där, de där vita som talar om att vintern är här.....

Knarret under fötterna.....

2 överlyckliga ungar för att snön låg med några cm täcke, men en bil utrustad med sommardäck gjorde en mamma mindre lycklig.

De vita ligger fortfarande kvar, få se om det är här för att stanna......

2 små barn har jag en tösabit född Mars-06 å en liten grabb född Dec-07 ganska tätt är de mellan dom, vilket gör de lite roligt att lyssna på dom ibland    även om jag känner att jag är knappt fyllda 30 å tror jag börjar få gråa hår pga deras hyss, trotts å påhitt   

Nu börjar de ju närma sig A`s 3 årsdag å julafton å med julafton kommer ju tomten, vilket leder till en hel del prat mellan mina barn.

I förrgår satt de små i badet å jag hade som vanligt dukat upp med kaffe å dator å slagit mig ned i badrummet för att passa dom ibadet, gör man inte de finns de risk för både vattenskada och drukningsolyckor.....

A satt å skvittra vatten på E vilket hon inte uppskatta (bara roligt om hon får skvittra) då hon med bestämd röst å allvarlig blick säger till sin lillebror ; Nej A sluta nu, tomten ser faktiskt ALLT du gör så nu får du inte många paket av tomten då du e olydig.....

A såg tämligen obrydd ut å fortsatte sin vattenlek, diskutionerna fortsatte om vad dom önska sig av tomten.

E önskeliste bestod av barbie, klänningar, kjolar, thigts, ponnyhästar.

A önskelista bestod av traktorer, grävmaskaskiner, dumprar, bilar och ja håll i er en bebis.....

Varav jag fråga E om hon ville ha en riktig ponny, hon titta på mig med stora ögon, näääää mamma huvva, dom luktar illa, är inte rosa å T ska ju bara skjuta hästar som bajsar på hans väg, nä mamma jag vill ha en rosa my little pony.

Fråga A om han ville ha en docka, nej blev svaret, en bebis, en riktig fråga jag.

Mmmmmm svara han å log med hela ansiktet, men om den gråter då sa jag, svaret från A blev enkelt å konkret, mamma bebis lessen ubbe, alltså är bebisen ledsen så ger man den en tutte.

Barnen fortsatte sin lek å prat om tomtar å paket.....

E stannar upp tittar på mig å tittar på A och utbrister, vilken tur att vi ska vara hos farmor på julafton, för hur ska tomten rymmas med sina renar på våran balkong.

A tittar på E ser förvånad ut å säger; neee ia omten inga renar omten tjaktor å aket i opan...... Alltså i A`s värld kommer inte tomten flygande över taken med renar, han har en traktor och har paketen i skopan.....

Min sons framtida yrke verkar vara klart, något med maskiner å motorer, han e galen, kan de mesta och kör utan att blinnka allt han kan.

Vilket gör att jag undrar vad de skulle vara för fel med att bli hockeyproffs för att kunna försörja sin stackars gamla mamma på gamla dar ;)

Men nej mitt lilla älskade socker barn vet redan nu vad han vill och jag tror att han kommer vilja samma sak om 15 år faktiskt.

Dom e för söta de små liven   

Osagda ord de har jag just nu i överflöd så mkt jag vill kunna få sagt och ur mig, hur ska man starta upp ett samtal som avgör så mkt av ens framtid?

Tårar, jag är alltid så rädd för att fälla dom, misstag de har jag gjort i mina dagar, men livet kom inte med en manual om hur man ska leva för att undvika tårar å misstag......

Att sakna de man en gång hade...........

Jag gör det, jag saknar varje dag det jag en gång hade......

Kommer han sakna de han en gång hade? Om det går så långt.........

Tillit är viktigt, jag litar inte på hnm och med det jag får höra så har jag ju all rätt till att inte lita på......

Men han vet ju inte att jag vet det jag vet, hur ska jag då kunna ifrågasätta och säga antingen eller?????

Han säger att han inte litar på mig, jag gör allt, jag ställer upp, jag fixar, jag donar och jag tycker inte de är någon form av uppoffring, jag gör de så gärna....

Men varför ska jag göra allt jag gör om han upprätthåller kontakt med andra tjejer bakom ryggen på mig.....

Att en del av hans vänner är mina vänner känns skönt, för utan dom skulle jag bara vara i misstanken å inte i vetskapen......

Men varför är man kvar fast man vet? Har kärleken den drivkraften att man blundar för det som gör ont? Fogar sig bara för att få se den där blicken?

Hur mkt tolererar man innan kärleken helt dör ut?

Är det meningen att jag ska behöva ta upp sidor av mig själv som jag inte tycker om för att klara av att stå upp för mig?

Efter 2,5 års bekantskap så har vi talat med varandra varje dag istort sett.....

Jag är livrädd för att släppa å förlora.....

Tanken på att förlora hnm för alltid gör mer ont än de misstag han just nu begår....

Men frågan om är ju inte då om de ska få vara smärtsamt en stund......

Eller om jag ska fortsätta känna en sorg och saknad av det jag en gång hade och aldrig mer verkar få igen.......

Tanken på att förlora dig för alltid, gör mer ont än de misstag du begår.....

Vart jag än vänder mig är dom där, dessa lögner.

Kommer dom inte från min pojkvän så kommer dom från hon jag en gång kalla mamma.....

Jag å min mamma har ingen kontakt idag just pga en lögn i 26 år ljög hon för mig.....

Hon har fortfarande inte klarat av att säga en sanning till mig utan de är fel på alla utom henne, går något emot henne är de ju alltid samma visa, lika bra jag dör å försvinner så ni slipper mig, bla bla bla bla.......

Jag blir bara förbannad på dessa jävla fjortisfasoner, men de förklarar väl varför hon som är snart 47 år gammal har en relation med någon som är 30........

Hennes senaste påhitt är att jag skulle ha anmält henne anonymt till soc i sommar och att jag hindrar henne från att träffa mina barn.......

Jag har någonstans trott å tänkt tanke på att vi ska lösa saker hon å jag, men de är ju bara att glömma, jag har tryckt på delete när de gäller henne.

Sen har jag då min pojkvän som egentligen är min sambo trotts att vi är särbos å ska bli sambos på riktigt, eller ja vi får väl se just den biten, invecklat ja visst men så är det.

Han iaf han pratar om att flytta ihop i ett nybygge, jag får välja allt precis hur jag vill, framtida förlovningar osv osv, ja listan kan göras lång.

Men hur fan hade han tänkt kombinera mig å alla andra tjejer han har kontakt med?

HUr ska han kunna stå upp för att han är sambo ( om de nu sker ikväll är de helvetes otroligt iaf)

när han knappt kan gå ut med att vi har ett förhållande på facebook......

Dessa förbannade lögner driver mig till vansinne, att jag är så fruktansvärt kär i karl helvetet gör mig ännu mer förbannad, jag står med skit upp över axlarna å bara sväljer å sväljer......

Jag ställer upp, fan vad jag ställer upp å fy fan vad han pissar på mig.......

Att jag accepterar gör ju att man kan fundera om jag är helt jävla dum i huvudet.......

Bägarn är på väg att rinna över....... Måttet är rågat och jag är mer förbannad än ledsen just nu.........