Jaha vänskap vs kärlek.......

HUr säger man kärleken kommer å går men vännerna består?!

Alltså är de ju redan klart, jag känner att jag varken orkar eller för den delen vill konkurera......

Dom har ändå känt varandra hela livet, jag vet hur man uppskattar en sån vänskap, jag orkar inte se hans kompis flickvän komma med små kommentarer å pikar längre, för jag vet ju varför dom kommer, direkt riktat så att jag ska se dom.

Men jag känner jag orkar inte, jag backar undan nu.

Vänner är väl viktigare än förhållanden, visst är det så.

Och det är svårt att kombinera vänskap å förhållanden om ens bästa väns sambo hatar ens flickvän.......

Så jag kliver undan, nu kan hon plocka fram sin vännina som hon så gärna vill se T tillsammans med, jag ska inte vara bitter arg eller besviken, jag inser att slaget är förlorat, men jag lämnar den med huvudet högt buret.

Det blir bäst så här, jag klarar inte av situationen som den är....

Detta blir bäst för alla inblandade, minst sagt även för T.

Måste vara jobbigt att känna att inte kunna umgås hur man vill med sin granne och en av sina bättre vänner hur man vill, men nu ger jag hnm den möjligheten å friheten.

Nu behöver han inte ha press frå en 2 barns mamma, nu kan han leva sitt liv och om de är så att han och hon blir ett par ( vilket jag tror är mkt troligt)

ja då hoppas jag verkligen att han blir lycklig, jag önskar hnm all lycka i livet och vill enbart hans bästa och därför just därför tar jag några steg bakåt, jag backar undan å kliver åt sidan.....

Nu älskling ger jag dig fri........

Jag älskar dig till månen och tillbaka flera ggr om.......