Ja ibland känns de som de att man är snudd på överkörd.......

Trampad på helt enkelt....

Eviga disskutioner ang barnen, hur dom är å inte är, hur dom ska lära sig å inte lära sig. Hur jag uppfostrar el snarare inte uppfostrar.

Hur jag sköter ett hem el snarare inte sköter det.

Känns som om jag inte gör ett endaste dugg rätt snart.

Barnens rum dög inte, min nya svärmor tyckte att barn i hennes omgivning skulle ha det bra, så hon köpte nya möbler och bytte ut deras rum.

Tydligen har jag inte sett till att mina barn har en bra miljö hemma i sitt rum, kan man känns sig som en sämre mamma?

Jag känner mig absolut som den sämsta mamman i hela världen, kan jag ens ge dom vad dom behöver, jag sliter mitt hår å kämpar på med 2 barn som det är 1 år å 9 månader emellan.

Jag har valt att behålla dom då blev till, men jag valde aldrig att deras pappa skulle omkomma.

Jag valde aldrig att skaffa 2 barn för att bli själv när båda var så små.

Jag älskar mina barn mest av allt högst av allt.

Men att aldrig få höra nå posetivt ang nå de tar på en....

Jaja färdig gnällt, finns alltid de som har de värre, ikväll ska jag strunta i allt vad städning heter å köra hårt imorgon ist då jag ändå har tvättstuga, så kanske T är någolunda nöjd då han kommer hem på torsdag.....