en vacker men blåsig måndag har mitt vinterland erbjudit mig idag.

passa på att ta en promenix medans kidsen var hos dagmamman.

Har tagit tag i en monster stor tvätt hög då tvättis vart fullbokad i 1½ vecka nu skulle jag egentligen behövt ta tag i städningen, men då jag har en huvudvärk från helvetet så tar jag å knoppas in med mina små hjärtegull ist som sött sover i min säng.

Jag har ju en 3:e som jag tycker om väldigt mkt, men han kommer inte hem förrns på torsdag, längtar nog lite efter hnm

Så kan de kännas ibland, som att allt är en kamp om överlevnad å existens.....

En kamp om att stå på benen å le, en kamp för att behålla de som håller en kär.....

Jag är less på denna ständiga kamp.....

Som 13 åring blev jag sjuk, en sjukdom där maten tar upp mkt av ens liv, hetsätning följt av självsvält.....

Ibland orkade jag inte kliva upp ur sängen för då svimma jag, kunde sova ett dygn.....

Sög på godisar i skolan för att hålla blodsockret uppe, hungern försvann tillslut, den fanns inte där å när jag då väl åt, ja då hetsåt jag med följden av att jag fick kräkas då magen inte klarade av det vilket fick följden att jag inte åt för att fortsätta om å om igen på samma sätt.....

42 kg tung å 2 par mjukisbyxor under jeansen för att fylla ut dom redan insydda byxorna, fy hur man såg ut.......

Var ganska mullig då med 63 kg på kroppen ist för mina 42, men vilken ångest.....

Tillslut vände min självsvält till just ren å skär hetsätning vilket gjorde att jag öka i vikt så misstankarna från min föräldrar avtog

Jag har än idag ångest relaterat med vikten, svårt att tycka om å acceptera min kropp....

Jag gick upp 27 resp 33 kg då jag vänta mina barn, jag gick ned 37 kg på 1 månad då jag fött mitt andra barn å kunde ha alla mina kläder 3 månader efter mitt 1:a barn.....

                             Konstigt nog mådde jag inte dåligt av viktuppgången då jag vänta barnen trotts att de var så mkt jag gick upp, mina läkare var oroliga att jag skulle falla tillbaka i gamla mönster....

Jag anser mig inte längre vara sjuk för jag äter de jag vill äta och när jag vill äta.

När jag var 11 år skilde sig mina föräldrar, å de var ingen vacker skilsmässa direkt, hårda ord, skrik bråk och trasigt porslin.......

Jag våga aldrig ta hem vänner frö jag visste aldrig om huset var sönderslaget då jag kom hem.....

När jag var 12 år levde jag ett liv som ingen 12 åring ska leva,,,,,,,

Jag kämpade varje dag för att inte hamna underytan....

Som 13 åring hade man redan avklarat sin första fylla, sin sexdebut å fullfjättrad rökare med ett umgänge som bestod av en del narkomaner.....

Som 16 åring träffa jag barnens pappa, de var inte en hälsosam relation de första åren heller.......

Fester, bråk å otrohet, men trotts de landa vi tillslut å de resultera i 8,5 år å 2 barn.

När han gick bort slogs marken undan för mina fötter, jag kom upp, men från den dagen fram tills nu har vart en ständig kamp, en kamp mot dåligt samvete, en kamp om överlevnad en kamp om kärleken en kamp mot mig själv.....

För ett år sen mådda jag så dåligt att jag önskade att jag inte skulle vakna på morgonen, jag kunde tänka då jag körde bil hur enkelt de skulle vara, bara väja över på fel sida el ut i skogen......

Men jag har 2 små barn som är mitt allt å jag har alltid ansett å anser än att de är förbannat fegt att ta sitt eget liv......

Men denna kamp, den tar fan aldrig slut, jag kan räkna på en hand de ggr jag vart fullkomligt lycklig....

Jag vill vara lycklig, jag vill inte kämpa mig blodig vareviga dag längre......

Jag har haft en ständig kamp i 15 år nu

Jag vill bara kunna slappna av å kunna få känna känslan igen av att få vara 100% lycklig utan att jag ska ha ett orosmoln någonstans bakom mig hela tiden.....

Jag varken orkar vill el kan kämpa denna kamp mera, men jag kan inte ge upp heller......

Ja ibland känns de som de att man är snudd på överkörd.......

Trampad på helt enkelt....

Eviga disskutioner ang barnen, hur dom är å inte är, hur dom ska lära sig å inte lära sig. Hur jag uppfostrar el snarare inte uppfostrar.

Hur jag sköter ett hem el snarare inte sköter det.

Känns som om jag inte gör ett endaste dugg rätt snart.

Barnens rum dög inte, min nya svärmor tyckte att barn i hennes omgivning skulle ha det bra, så hon köpte nya möbler och bytte ut deras rum.

Tydligen har jag inte sett till att mina barn har en bra miljö hemma i sitt rum, kan man känns sig som en sämre mamma?

Jag känner mig absolut som den sämsta mamman i hela världen, kan jag ens ge dom vad dom behöver, jag sliter mitt hår å kämpar på med 2 barn som det är 1 år å 9 månader emellan.

Jag har valt att behålla dom då blev till, men jag valde aldrig att deras pappa skulle omkomma.

Jag valde aldrig att skaffa 2 barn för att bli själv när båda var så små.

Jag älskar mina barn mest av allt högst av allt.

Men att aldrig få höra nå posetivt ang nå de tar på en....

Jaja färdig gnällt, finns alltid de som har de värre, ikväll ska jag strunta i allt vad städning heter å köra hårt imorgon ist då jag ändå har tvättstuga, så kanske T är någolunda nöjd då han kommer hem på torsdag.....

Jag känner mig helt slut körd 1,5 vecka med sjuka barn och en sambo som vart lika sjuk.

Mkt på jobbet å ett hem som behöver städas, disk som ska diskas, funderingar å planering av ett nybygge och nu jobbar T över 15 mil hemifrån vilket betyder att han är borta sön tom tors.

Känner att nu är jag slut.

Jag vill ägna ett dygn tror jag för att ladda batterierna, ta hand om, mig själv, sova och bara ta de lugnt utan en tanke på diska, städa, golvärme, isolering, kök, möbler, kaminer mm mm......

Åh kylan som just nu innfinner sig i min del av landet är outhärdlig.....

Imorse hade jag -35 och de är fan mer än nog..... Hela veckan ska den lamslå min kommun dessutom :/

Nej en utlandsresa hade suttit fint, el en jävligt varm dunjacka...

Hoppas ni i övriga sverige inte har samma minus grader som jag tycks ha...

Lillan ff sjuk, lilleman är då feber fri med bara snuva å hosta kvar, hoppas dom snart är friska så man tar sig på jobbet igen....'

Trist att gå hemma å inte kunna ta sig ut nå.

Solen skiner från en molnfri blå himmel och de visar -24 ute så man är ju ändå inte sugen på att gå ut hur som haver....

Åh just de ja idag var de visst min födelsedag oxå, grattis till mig själv då.

Hata är ett mkt starkt ord som jag helst inte vill använda i person sammanhang, men jag gör de, jag hatar henne.....

Hur jag än gör dyker hon upp på ett el annat sätt i mitt liv....

Hon dyker upp i tankar å kan förstöra en hel dag.....

Förbannade jävla våp de e vad hon är.....

Jag hoppas helt ärligt med handen på hjärtat att hon flyttar från stan el rent ut sagt dör på fläcken.......

Vart jag än vänder mig finns hon där och jag hatar henne, fy fan vad jag hatar henne

Idag blev de halvdag på jobbet då barnen är sjuka och jag bara hade barnpassning till 14.30

Så imorgon och ev tors fre blir de oxå att vabba.....

På lördag är de 40 års fest inbokat och självklart är ju jag frisk då och inte hunnit bli smittade av mina övriga familjemedlemar.

Med endast -15 grader ute håller jag evigt på att frysa ihjäl..... Men då jag är en frusen person så är jg inte orolig över att de skulle va nå sjukdoms tecken iaf.....

Lille man ligger i min säng å vilar å lillan sitter i soffan med mig å ser tv, jag ska sen ringa ut min lillebror så han får komma över då jag klantigt nog glömde köpa ciggaretter innan jag for hem, typiskt typiskt.......

Ska nog koka mig en balja kaffe å hoppas att någon vänlig själ vill ge mig massage inom en mkt snart framtid, för min rygg känns rätt paj just nu

Då har sjukan kommit till mitt hem oxå då, har haft 3 mkt långa nätter nu känner jag.

Började med natten mot fredag med att lilleman fick en hosta som kunde väcka döda.

Natten mot lördag fick T en sån feberfrossa som jag aldrig sett maken av, han har verkligen vart sjuk, blev tom lite orolig där ett tag.

Natten till idag så vakna jag av att lilleman var helt hysterisk och bara grina å skrek, han var vettskrämd.

40,5 i feber och livrädd för något, sen trodde han att han hade flugor på sig över kroppen.

Så de har vart några nätter nu med bara få timmars sömn.

*peppar peppar* men än så länge har jag å lillan klarat oss.

På jobb praktiken går de bra och jag tycker de e riktigt roligt faktiskt, men som sagt ännu roligre om man hade lön å riktigt jobb.

Nu ska jag pyssla om den minsta i hushållet som jag bäddat ned i soffan till en film med en flaska saft.

Hoppas ni haft en bättre helg än min.....